En ny diskussion om ekonomi behövs

Karin Pettersson, Aftonbladet, skrev den 22 april en artikel om Thomas Pikettys bok ”Capital in the twenty-first century”. En författare som på sin bokturné i USA tas emot som en rockstjärna. Det är verkligen sensationellt att Piketty hyllas i ”The Wild West” när han visar att marknadsekonomin leder bort från de fri- och rättigheter som ­både liberaler och social­demokrater tror kan infrias genom just en kapitalistisk värld.

Piketty vill skapa ”en ny diskussion om ekonomi, där fler deltar. Och hans bok kommer att tvinga oss till det”. Professor Ove Sernhedes föredrag om ”Skolan, segregationen och ojämlikhetens geografi” i onsdags kväll (23/4) vid Göteborgs Interreligiösa Center tog upp att en direktörs lön på 1950-talet i jämförelse med en industriarbetares var 1/29. När vi nådde någorlunda jämlikhet på 1970- och 1980-talen låg den på 1/9. Den skulle idag om utvecklingen följt en konsekvent linje, ha legat på 1/1, men utvecklingen har gått bakåt och idag är vi tvärtom tillbaka på 1914 års nivå! Inte sedan dess har klasskillnaderna varit större i Sverige. Direktörslönerna låg i mitten av 2000-talet på 1/56. Enligt SCB finns det nu inte ens längre siffror att tillgå. De tar så stor del av kakan att de anser sig kunna ta befogenhet att dölja det för folket. Så illa är det.

Offentlighetsprincipen har satts ur spel på grund av att kapital som staten och kommunerna åderlåtits på genom vinster på bekostnad av välfärden hamnat i skatteparadis genom invecklad skatteplanering. Vi är förda bakom ljuset. De skattepengar vi betalar in går till dessa kopiöst rika personer, inte till att gynna det allmänna. Och Skatteverket m fl myndigheter såsom Arbetsförmedlingen, Fösäkringskassan, CSN, för att inte tala om kommuner och landsting, har blivit maskiner som slukar pengar från de fattiga och slungar ut dem till de rika.

Den s k ”alliansen” (i folkmun kallad ”arrogansen”) gör detta utan opposition. De ställs inte till svars och döms inte att betala tillbaka de enorma summor det handlar om. Vi har tillvants att svindlare på hög nivå aldrig ställs till svars. Det är ett grundläggande fel i vårt system. Det uppmuntrar fortsatt kriminalitet. För det är verkligen inget annat än legitimerad stöld. När kommer folkets uppror?

Nej, det är högerpolitik och som sådan legitim, tydligen.

I genren böcker om det dystra läget har även ”Ojämlikhetens anatomi”, av Per Molander, nyligen kommit ut. Han visar att det inte finns rättvisa, utjämnings­mekanism eller stabilitet i marknadsekonomin, tvärtom. Liberaler hävdar ju att fria marknader och allmän rösträtt automatiskt leder till fungerande konkurrens och total yttrandefrihet. Men Per Molander redogör för att det tyvärr inte alls är så.

Inför EU-valet den 25 maj och riksdagvalet den 14 september ska vi tänka strategiskt. Socialdemokratiska partiet är mycket stort och även om det finns bra socialdemokrater så befolkar de inte hela betongblocket. Det är därför bättre att lägga sin röst på Vänsterpartiet som har en mer konsekvent jämlikhetssträvan.

Kongressbeslut hos Vänsterpartiet innebär att partiledningen måste följa det som röstas igenom av ombuden från de olika partidistrikten. Socialdemokratiska kongressen är bara rådgivande instans, ombuden måste anpassa sig efter partiledningen som har sista ordet. Sann socialism är bara möjligt inom ett parti som respekterar individerna, oavsett ställning i partiet. Hur ska sann jämlikhet och sann demokrati kunna genomföras av partier som inte praktiserar det? Vänsterpartiet och liknande partier utanför riksdagen måste växa om jämlikheten ska öka i Sverige.

Detta inlägg publicerades i Internationellt, Rikspolitik, Vänstern i Svenska Kyrkan. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar